Hej alla fina läsare. Jag har ju en hel del att berätta nu när jag inte kunnat sitta vid datorn pga min "sjukdom".
Jag ska försöka göra de så enkelt att förstå som möjligt och på så kort text som möjligt.

För det första får jag väl säga att jag aldrig har fått en riktig diagnos på var det verkligen är men jag har kommit på ett ord som kan framhäva den lite hur jag känner. Phsykisk stress.
Allting började med att de snurrade hela tiden i huvudet jag förstod knappt vad jag höl på med på jobbet och jag hade en spänningshuvudvärk som hette duga. Först blev jag ju riktigt rädd och började tro det värsta så som järnblödning eller tumör. Men efter att ha varit på akuten en hel dag och tagit blodprov och röntgat huvudet såg allting bra ut. Till och med överträffligt bra ut? Visst var det bra och skönt att få veta att man var frisk men på ett vis var jag ju inte de, kände ju mig fortfarande verkligen så jäkla dålig.

Men efter att vi varit på sjukhuset någon dag efter så kom allting som en våg över mig. Ni vet när man är så där riktigt hyper närvös i magen så det gör ont och man kan absolut inte styra det. Sånna attacker kunde jag få och bli helt upp spelt så jag nästan kröp ur min egen kropp. De kanske låter som jag är värsta freaken nu men jag sprang ju inte runt en massa men de var precis som en massa ångest skulle ut.

Nu har jag vilat mig i två veckor för den största medecinen till detta är att vila, har ju tagit lite ibumitin för huvudvärken och något som heter Valerina ( lugnandetabletter). De har ju också funkat bra när man har kännt sig riktigt dålig.

Så alla ungdomar som vill tjäna en massa pengar och jobba och visa framfötterna ska göra det så mycket som ni precis orkar och inte mer. För alla tror ju att man orkar ta på sig hur mycket som helst, de är ju bara kul att hjälpa andra och visa sig aktiv, men kroppen kommer till slut säga ifrån och detta kan jag ju säga att de har varit en av dom värsta tiderna i mitt liv. Efter ett tag känner man ju ingen symtom och tror man är frisk men så fort man anstränger huvudet lite så är man nästan lika kass igen som man var innan. Sen är det ju heller ingen sjukdom som man kan ligga hemma och titta på tv, då anstränger man huvudet igen och blir helt snurrig.

så det är just därför jag inte har kunnat sitta ner och skriva här i bloggen dessa tvåveckorna.
Men nu är jag på bättrings vägen och från och med nu ska jag göra allt i min egen takt även om jag vill mer.

Var rädda om er.

<3